Mitt vidöppna hjärta var nära att förblöda
Jag kände det tydligt hur kraften rann ur mig
på samma gång som känsligheten för allt ökade
Känslorna flödade ur mig utan urskillning och utan censur
Orken fanns inte – inte ens orken att försöka förstå vad som hände
Vännerna fanns där – tröstade, lyssnade, iakttog
Idag kände jag att insikten hann ikapp mig
Mitt hjärta förblöder inte
Jag var bara tvungen att hitta smärtan för att hitta styrkan
Att hitta sårbarheten för att kunna mötas
Att hitta in i mitt innersta och våga möta rädslan
Och se att den där skräcken som så ofta hindrat mig
Inte längre höll mig tillbaka
Kvar var bara tvivlet på att jag kunde, fick, mäktade och ville
Tvivlet är borta nu
Rädslan försvunnen
Tårarna skrämmer inte mer – inte ens de som gör smärtsamt ont i själen
Styrkan jag känner i min kropp och i min vilja gör mig bubblig av lycka
Min själ var på en lååååång walkabout i januari och februari
I början av mars hade den hittat hem igen och jag sammanfogades till nåt nytt
Mitt vidöppna hjärta förblöder inte längre
Det sipprar bara några droppar nu
Som ska blandas med dina
Mitt vidöppna hjärta värker av sorg och kärlek
Det är precis som det ska vara
Utan smärta inget liv
Sideks blogg 